I turistområdet Thamel i Kathmandu finns det bokstavligen tusentals butiker som säljer pashmina sjalar. Som turist kan det vara svårt att navigera sig fram bland det stora utbudet och alla påstridiga försäljare.
Många sjalar är märkta som 100% pashmina eller kashmir och säljs för cirka 1.000 NPR, vilket motsvarar ungefär 90 kr. Det är inte kashmir utan så kallad "turistkvalité". De här sjalarna är tillverkade i ull blandat med polyester eller liknad syntetisk fiber. Sjalar med ”turistkvalité” kan vara riktigt snygga, och så länge man är medveten om att man blir lurad är det inte ett problem.
På grund av den enorma konkurrensen på marknaden, är pashmina butikerna tvungna att hitta nya sätt att göra besparingar på för att affärsverksamheten ska vara lönsam. Att få ner priserna så långt ner som möjligt gynnar varken säljare eller köpare. Vad gör man då som turist, om man gärna vill ha en äkta pashmina med sig hem efter resan till Nepal när man inte kan lita på sjalens etikett?
Det kan vara svårt att avgöra kompositionen av materialet med blotta ögat. Ren cashmere och ull har en helt matt yta. Syntetiska tyger har oftast en glansigare yta, med det har även siden.
Syntetiska fibrer
Tyger som framställts av polyester kan kännas riktigt mjuka. Om säljaren tillåter det kan man göra ett brännprov för att kontrollera om tyget innehåller några syntetiska fibrer eller om det är rena animaliska fibrer. Det visar dock inte om det är kashmir, ull, yak eller angora.
Än sen, om det syntetisk eller ej? Spelar det någon roll om sjalen är fin? Jo, det gör det. Polyamid är släkt med plast och är därför inte särskilt miljövänlig, varken att framställa eller när den kasseras. Det absorberar inte fukt särskilt bra vilket gör att man snabbt börjar svettas, vilket inte är en speciellt skön känsla. Kläder i polyester har en tendens att utveckla statisk elektricitet. Med tiden blir de även fula medan naturliga fibrer som regel åldras vackert med tiden.
De billiga halsdukarna i ull som man hittar i pashmina butikerna eller på marknader i Nepal, är ofta tillverkade av korta fibrer och även ibland av avfall från den primära ullproduktionen. Problemet med korta fibrer är att de är svåra att hålla på plats i garnet. Ett garn består av många fibrer som tvinnats ihop som, om fibrerna är mycket korta, kan vara svårt att hålla på plats. Resultatet blir en halsduk som luddar eller noppar sig, då ullfibrerna samlar sig i små bollar på utsidan av tyget.
100% pashmina
Prisen på en äkta kashmir scarf i storleken 200 x 70 cm kostar minst 6.000 NPR. Det motsvarar ca. 600 kr. Prisen kan därför vara en bra indikation, men du riskerar fortfarande att bli lurad om det du trodde var en sjal i ren kashmir i själva verket är tillverkad av ull och polyester.
Pashmina och kashmir var ursprungligen två olika ord för samma sak, men pashmina är inte en internationellt erkänd fiber, så därför är det inte tillåtet att exportera kläder med den benämningen. Stöter du på en sjal med en etikett där det står 100% pashmina, kan du vara rätt säker på att du har blivit lurad.
I slutändan är det en fråga om förtroende. Det finns ärliga pashmina butiker som, utöver turistkvalitén, även säljer äkta kashmir.