Populärt just nu

Extrapriser

Følg PashminaWears opslagstavle Kendte i pashmina på Pinterest.
pashmina sjalar i många färger

Silke och siden

SilkeSilke är välkänt och älskat över hela världen. Men vad är silke? Hur tillverkas äkta silke? Och vilka egenskaper har det? 

Se vårt urval av läckra silke halsdukar.

Introduktion till silke

Silke associeras ofta med den ultimata lyxen. Det är otänkbart att man skulle förknippa t.ex. nylon eller polyester med samma positiva bild. Ordet silke används också flitigt i vardagligt tal. Tänk bara på uttrycken "lent som silke" och "silkesmjukt", som används för att beskriva positiva egenskaper långt utöver textilier.

Silkets legandariska kvaliteter går att hitta i:

  • dess geografiska ursprung
  • sättet det tillverkas på
  • hur det användes historiskt
  • dess tekniska kvaliteter
  • dess användning i olika textilier

Den primära grunden till silkets exklusivitet går dock att hitta i dess brist. När man ser på den samlade textilproduktionen fyller silkesfibern inte mycket, och utgör endast 0,2 procent. Detta ska jämföras med bomull som utgör 51 procent och syntetfiber 40 procent av den totala produktionen. I takt med att silkesproduktionen avtar och produktionen av andra fibrer ökar, blir andelen silke bara ännu mindre.

Silkets ursprung

Enligt Confucius kan silkets ursprung härledas tillbaka till 2640 före vår tideräkning. Legenden säger att den kinesiska kejsarinnan, Xi Ling Shi, drack te i en trädgård med mullbärsträd när en kokong föll ner i hennes kopp. Det varma teet löste upp puppans yttre lager, och när hon försökte fiska upp den ur koppen upptäckte hon att puppan innehöll en lång fin tråd. Hon fortsatte att dra i den närmast ändlösa tråden och upptäckte därmed ett sätt att haspla (vinda upp) silkestråd på.

Vid den här tidpunkten i Kinas historia var vävning redan ett etablerat hantverk, så det var en uppenbar möjlighet att omvandla den nyupptäckta fibern till textilier. Med all sannolikhet har upptäckten av silke gått hand i hand med några viktiga förbättringar av vävtekniken. Arkeologiska fynd har avslöjat fragment av mycket komplicerade textilier som kan ha framställts på väldigt avancerade vävar.

Silke skiljer sig från andra fibrer genom att det är en lång tråd, även kallad filamentfiber, till skillnad från ull och bomull som spinns till en tråd av korta fibrer. Idag kan en enda kokong ge en silkestråd som är upp till 1600 meter lång. Detta är ett resultat av många års utveckling då man valt ut de silkeslarvar som producerat de längsta trådarna. Förr i tiden var utbytet väsentligt lägre, kanske bara 100 meter per kokong, men den kontinuerliga silkestråden var mycket starkare och lättare att väva än bomull, linne och ull.

Kineserna var snabba att inse potentialen i denna extraordinära fiber, som enligt legenden "kom från himlen". De vidtog alla försiktighetsåtgärder för att säkra att hemligheten bakom silkets ursprung bevarades. Därför straffades man med döden om man avslöjade silkets hemlighet. Det oundvikliga inträffade dock och hemligheten kom ut, varför Kinas monopol på silke upphörde.

Det silke vi känner till idag är tillverkat av den framavlade silkeslarven Bombyx Mori. Silkesodling anses ha spridit sig till Korea av kinesiska immigranter år 1200 före vår tideräkning, varför den kom till Japan. Man menar även att silkesodling var en av grunderna till att Japan invaderade Korea, där ett stort antal koreaner blev tillfångatagna, däribland många silkesodlare.

Silkesfibern

Silke är en naturlig fiber liksom bomull, ull, kashmir och mohair. Silket är en proteinfiber och dess sammansättning av aminosyror påminner mycket om människans hud. Proteinerna som utgör det yttre skiktet är upplösligt i varmt vatten medan proteinerna i själva fibern är olösliga.

Av silkens egenskaper kan nämnas:

  • Silkesfibern är slät till skillnad från ull, bomull med flera. Detta är en av anledningarna till att silket är så mjukt.
  • Silke kan absorbera fukt upp till 30 procent av sin egen vikt, utan att materialet känns fuktigt.
  • Silke har en draghållfasthet på 4,8 g pr. denier. Endast lite mindre än nylon.
  • Silkesfibern har ingen motståndskraft mot UV-ljus, varför det rekommenderas att silke inte utsätts för direkt solljus.

Sedan artonhundratalet har industrin försökt reproducera silkets egenskaper. Rayon blev känt som "konstsilke" innan beteckningen förbjuds.Genom framställning av syntetiska fiber utvinns en halvflytande massa genom ett mycket litet hål, som stärks vid mötet med luft, mycket likt det som sker när silkeslarven spinner sin silkestråd.

Trots att den kemiska sammansättningen av silke är välkänd och receptet kan produceras industriellt, har det ännu inte lyckats spinnas en kontinuerlig silkestråd. Detta skylls på att den molekylära strukturen på silkesmassan ändrar sig när den extruderas av silkeslarven, och därför är det än så länge bara Bombyx Mori som kan omorganisera molekylerna till en kontinuerlig tråd.

Det säger sig själv att syntetiska fibrer har kommit för att stanna, och de närmar sig mer och mer de naturliga fibrerna. Några av konstfibrerna överträffar även silke om man ser till hållbarhet och tvättbarhet, och vissa liknar och känns som äkta silke. Men trots några av konstfibrernas förträffliga egenskaper har man ännu inte lyckats framställa en konstfiber som liknar alla silkets egenskaper när det gäller utseende, drapering, glans och komfort.

Silkeslarven

SilkeslarveDet finns hundratals fjärilsarter vilt i naturen vars larver producerar silke. Silkestråden har helt unika egenskaper vad gäller draghållfasthet och isolering, varför silkestråden är perfekt som skydd under perioden då larven utvecklar sig till en fjäril.

Under tidens gång har en av dessa arter, nämligen Bombyx Mori, avlats med hänsyn till att skapa den bästa tråden för textilproduktion. I dag lever Bombyx Mori inte i naturen utan är helt beroende av människor för att kunna överleva, och kommer således inte överleva om den släpps ut ur sin fångenskap.

Som konsekvens av framaveln av specifika egenskaper, har fjärilen t.ex. mist sin förmåga att flyga och se. Dess matsmältningssystem fungerar inte heller, så den dör omedelbart efter parningen. Bombyx Mori betyder mullbärssilkeslarv, och är uppkallad efter det enda den äter, nämligen mullbärsträdets blad. Att den bara äter mullbärsblad sätter en naturlig gräns för var och hur mycket silke som kan produceras, då det krävs en kontinuerlig tillförsel av dessa blad.

Mullbärsträdet är ett hårt träd och kan anpassa sig till olika klimat. I det subtropiska klimatet ger mullbärsträdet blad året runt, vilket betyder att man kan föda silkeslarven under hela året. I det tempererade klimatet ger mullbärsträdet endast blad i maj och september, vilket begränsas silkesodlingen till dessa två perioder, då silkeslarven inte äter något annat. Det innebär också att bönderna inte kan leva av silkesodlingen året om, varför produktionen huvudsakligen sker i subtropiska områden.

Silkeslarven börjar sitt liv som ett litet ägg i storlek med ett knappnålshuvud. På bara en månad utvecklas ägget till en fullt utvecklad silkeslarv. Därmed kan silkeslarven stoltsera med att vara det 13:e snabbast växande djuret i världen. Från ägg till vuxen larv har dess vikt ökat 10 000 gånger.

När temperaturen är rätt och det finns rikligt med mullbärsblad läggs äggen i kullar vid 25°C och silkeslarven kläcks efter 12 till 14 dagar. Strax efter kläckningen börjar silkeslarven söka efter föda och börjar äta, och ska med jämna mellanrum utfodras med friska mullbärsblad.

Silkeskokongen

SilkeskokongNär silkeslarven är fullvuxen slutar den äta och förbereder sig på att spinna sin kokong. Kokongen ska skydda larven mot rovdjur medan den befinner sig i puppstadiet då den förvandlar sig till en fjäril. För att bygga sin kokong extruderar silkeslarvendet halvflytande silket som byggs upp i dess två silkeskörtlar. Körtlarna löper i sicksack genom dess kropp och är därför mycket längre än larven själv

Silkeskörtlarna innehåller en förhållandevis stor mängd silke, som utgör en stor del av silkeslarvens kroppsvikt. Larven tömmer därför nästan sig själv när den spinner kokongen. Det förklarar varför en silkeslarv kan vara inuti den lilla kokongen, då den mister en stor del av sin volym när den bygger sin kokong.

Silkeslarven börjar med att fästa silkestråden på ett fast underlag. När den levde fritt i naturen kunde det vara en kvist eller liknande men när man odlar dem brukar man ofta använda rader av små rum, tillverkade av papp eller trä där den kan spinna kokongen. När silkestråden fästs kan konstruktionen påbörjas på allvar. Silkesmassan stärks i det ögonblick den kommer i kontakt med luft. Den blir således tillräckligt hård för att skydda mot utomstående faror men tillräckligt mjuk för att larven ska kunna andas genom kokongen. Det tar mellan tre och fyra dagar för silkeslarven att bygga färdigt sin kokong, genom att rotera huvudet i en åttaformad rörelse så att kokongen kommer att omsluta silkeslarven fullständig.

Inne i kokongen förvandlas larven till en puppa under tre till fyra dagar. Efter ytterligare tio dagar är den en fullt utvecklad fjäril, som om den inte blir avbruten, kommer bryta sig ut ur kokongen genom att upplösa dess silkesfibrer. Skulle de ske är kokongens silkestråd förstörd och obrukbar till silkesproduktion.

För att undvika att fjärilen förstör silket avbryts metamorfosen genom att kokongen ångas. Puppan dör till följd av värmen från ångan och säkrar att silket inte förstörs. Efter ångningen torkas kokongerna för att avlägsna fukten, så att de kan förvaras tills de ska hasplas. En del av kokongerna får lov att kläckas för användning av vidare avel.

Omedelbart efter kläckningen börjar fjärilarna para sig. Då de är blinda lockas de av honans feromoner. Hanarna kan para sig med flera honor. Parningen tar omkring tre dagar, och därefter lägger honorna mellan 350 och 500 ägg varefter de dör.

Silkesgarn

SilkesgarnFöre torkningen av kokongerna sorteras de noga för att sortera bort de som inte är lämpliga för haspling. Det kan bero på att de är tillplattade, deformerade eller på annat sätt skadade. De blir inte kasserade utan används för produktion av spunnet silkegarn och andra biprodukter. Pupporna i några asiatiska länder säljs t.ex. som delikatesser. Smaklig måltid.

Första steget i silkeshasplingen är att mjukgöra bindemedlet (sericin) som håller samman kokongens trådar. Sericinet avlägsnas inte i det här skedet, då det behövs som skydd av silket i de närmast kommande faserna i processen. Hasplingen gjordes ursprungligen för hand och på vissa platser görs det fortfarande. Särskilt i Thailand görs med för hand, vilket ger thaisilket en lite grövre och rustikare finish som är mycket eftertraktat. Ska silket användas på moderna datorstyrda vävar kan handhaspling inte användas, och man är tvungen att använda maskinhasplat silke.

De ångade silkeskokongerna borstas med en styv roterande borste för att hitta ändan på silkestråden. Hasplingen är en kritisk för den färdiga silkeskvaliteten. En avgörande egenskap vid silke av hög kvalitet är desslikformighet. Då det är en naturfiber är det dock oundvikligt att silket kommer att ha vissa oregelbundenheter. Dessa kan dock minskas genom att ha en bra silkeshaspling där flera silkestrådar samlas till ett garn. Filamentfibrerna binds ihop genom att använda sericin, som ursprungligen band ihop kokongen, för att "limma" ihop filamentfibrerna.

När kokongerna hasplas är det viktigt att vara uppmärksam på när en av kokongerna är uppspunnen så att en ny kokong kan sättas in för att upprätthålla samma diameter i det färdiga garnet. Det färdighasplade garnet kallas också för råsilke.

Spunnet silke

RåsilkeUnder hela silkesproduktionen genereras en hel del silkesavfall, särskilt under hasplingen men kan även bestå av kokonger som blivit skadade och därför inte lämpar sig för haspling. Silkesavfall är kanske inte det bästa ordet, då det används som en biprodukt, så kallat spunnet silke, som är ett eftertraktat material i textilindustrin. Det händer till och med att om det är brist på silkesavfall pressas priset så att det blir dyrare än råsilke.

Silkesavfallet förarbetas på liknande sätt som ullproduktion. Silket kardas och spinns till garn. Garnet kan därefter färgas till vackra tyger. Det är också vanligt att blanda de korta silkesfibrerna med andra fibrer som ull, kashmir eller bomull.

Vilt silke

Huvuddelen av världens silkesproduktion kommer från den framodlade Bombyx Mori men det finns även andra varianter av silke som produceras av andra insekter. Den största mängden vilt silke kommer från Indien, Kina och Vietnam från insekter i familjen Antheraea. Dessa insekter lever huvudsakligen på blad från ek som t.ex. växer vid foten av Himalaya. Kokongerna består i någon grad av kontinuerliga filamenter men de är svåra att haspla. Därför är det mesta av det vilda silket spunnet.

Produktionen av vilt silke är mycket liten, och utgör endast ca 4 procent av den totala silkesproduktionen.

Silkeskvalitet

Innan råsilket kan säljas till vidare produktion ska det testat och klassificeras. Syftet med klassificeringen är att bestämma kvaliteten på silket och vilka slutprodukter det passar för. Priset är direkt beroende av klassificeringen. Det finns totalt 11 olika kvaliteter från 6A som är den bästa, till F som är den enklaste. Kvaliteten avgörs utifrån olika mätbara kriterier som likformighet, renhet och draghållfasthet. Det finns även några subjektiva kvaliteter som färg och glans som ingår i den samlade utvärderingen.

Testet genomförs med en apparat som kallas för en seriplane, med en panel för respektive kriterier. Här kan man jämföra silket med standarder och bedöma karaktären utifrån dem. Det är en lite gammaldags metod och det har föreslagits nya och mer moderna metoder men ännu har man inte ändrat på systemet.

Råsilke är för fint för att användas till textilier, så man tvinnar ofta ett antal garn till ett. Tvinningen har betydelse för det färdiga garnets draghållfasthet och utseende.

Vävning och stickning

Man kan antingen färga garnet på det här stadiet eller vänta med färgningen efter vävning eller stickning. Garnet har på det här stadietfortfarande det skyddande skiktet med sericin som man gärna vill behålla så långt som möjligt i processen. Färgar man garnet före vävning eller stickning ska sericinet dock avlägsnas först.

Silke kan vävas på många olika vävar. I Indien och Thaliand är det fortfarande vanligt att använda handväv. I andra mer industrialiserade länder har handväven efterhand försvunnit och ersatts av maskinväv, som kan väva med upp till 450 bindningar i minuten med en bredd på upp till 270 cm.

Eftersom silke utgör en så liten del av världens totala textilproduktion, finns ingen maskinväv specifikt för silke. De moderna vävarna för vävning av filamentfibrer har vanligtvis utvecklats med inriktning på syntetfibrer och kan fungera med mycket höga hastigheter, vilket kräver att garnet har en hög draghållfasthet. Det innebär att silket som vävs ska ha en tillräckligt hög draghållfasthet.

Silkesvård

Många drar sig för att köpa silke, då det har rykte om sig att vara svårt att tvätta och stryka. En del av problemet är att användarna i dag är vana vid lättskötta plagg, som är tillverkade av konstfibrer som polyester, vilket gör dem lätta att tvätta och som inte kräver strykning.

Silke är en naturlig mikrofiber, som när den blir våt blir mycket känslig. Om man tvättar silke med andra grövre material kan gnidningar skapa slitage på materialet. En annan sak som lätt uppstår vid tvätt är vita fläckar eller ränder.

Lyckligtvis har många moderna tvättmaskinerett skonprogram där tumlaren inte går runt utan gungar från sida till sida. Vattnets temperatur är mellan 30 och 40°C som är perfekt för ull, kashmir, silke och andra känsliga fibrer. Alternativt kan man rengöra eller tvätta sitt silke för hand. Vi rekommenderar det sistnämnda så länge man följer dessa regler:

  •        Vattnets temperatur skal vara 30-40 °C
  •        Använd ett milt flytande tvättmedel, då pulver inte alltid löses upp ordentligt och därmed kan skada silket
  •        Plagget tvättas en del åt gången
  •        Plagget får inte vridas eller pressas ihop när det är vått
  •        Efter tvätt trycks vattnet försiktigt ut ur plagget, och torkas plant på en handduk

Tvätta aldrig silkesslipsar, då slipsen utöver silket består av ett foder som reagerar annorlunda än silket när det blir vått. Man riskerar därför att slipsen blir deformerad när den torkar.

Silke för strykas med ett kallt strykjärn medanplagget är fuktigt. Stryk på avigsidan.